Trehjulingsflykt o Tobias Registret

Jag börjar väl med min dotter Felicias upptäktsfärd på trehjulingen.
Vi var hemma hos lilla mamma hela familjen och Victors kompis, Victor och hans kompis P cyklade runt kvarteret och Esther lekte i lekstugan medans Felicia cyklade på gården.
Rätt var det var så var hon ute på gatan o cyklade utan hjälm o jag sa att hon skulle komma in igen och där slog hörseln av sig igen på henne. Till saken hörde att vi samtidigt skulle grilla lite så det var utplockning av mat o sånt samtidigt sånt som kan få en lite distraherad.
Gick ut på gatan för att ta in henne igen men då var hon längst ner på gatan, trodde väl att hon skulle hinna ikapp brorsan. Jag efter gapandes hennes namn och jag kan verkligen inte springa med min övervikt men jag märkte att jag kan gå riktigt jättefort nu iallafall.
Hon hör fortfarande absolut ingenting, fast det är ju inte heller så lätt med en skramlande trehjuling.
Jag ser henne svänga om kröken o där vet jag att det är en backe ner o hoppas väl i min enfald att tösen stannar där...ack vad jag bedrog mig...hon syns inte till då det svänger efter backen och paniken finns ju där då trehjulingar är så låga och ingen hjälm...finns det ingen flagga att sätta på 3hjulingar som det gör på vanliga cyklar?
Rusar på så snabbt jag kan o ringer Peo samtidigt att han ska skicka Victor efter mig så han kan cykla ikapp henne...ser då henne längre fram på gatan o hon är på väg ut mot en 70väg men vänder om tack vare ett gäng grabbar som håller på o mekar bil som fångar hennes intresse.
Där kommer jag ikapp henne och frågar om det här är mormors gata??
-Nej men jag cyklar bara lite är hennes svar..
-Du menar att du hittar tillbaka hem till mormor nu då säger jag samtidigt som mormor kommer o sluter upp efter jakten på Felicia.
-Ja det är inga problem...det är synd att jag inte kan visa här hur hon visar hur stor o duktig hon är, hon har en mimik utan dess like denna unge.
Hon får leda mormor o mig hem och det börjar bra men missar att svänga av och då vi har passerat en bit så säger jag att nu tror jag minsann att fröken är lite fel.
-Nej det är nog där framme efter kröken.
-Nej, säger jag det är däråt säger jag o pekar åt mormors håll.
Frågade henne vad hon skulle göra om hon gick vilse..inget bra svar som följd så jag sa att hon ska ställa sig o gråta och så kommer det säkert någon snäll o hjälper henne men då måste hon kunna sitt namn så jag frågar vad hon heter.
-Felicia Astrid Elisabeth svarar hon
-Ja men dina efternamn måste du säga också
-Nej jag heter inte dom, jag heter bara Felicia Astrid Elisabeth

Berättade det här på dagis och fick då ett jättebra tips av en av fröknarna, de har ju oftast reflexvästarna på sig då de är ute o leker så jag ska skriva mitt mobilnummer stort på dom o deras efternamn =)
Ett kanontips som jag tacksamt tog emot och sen funderar jag faktiskt på att köpa ett silverarmband med bricka på o skriva mitt mobilnummer på det och deras namn då jag har väldigt duktiga flickor som lyssnar otroligt dåligt.

Sen fick jag igår ett brev från Tobiasregistret http://www.tobiasregistret.se/ , har varit med där sedan 1995 och inte hört något än förrens igår då kommer det ett brev om en möjlig mottagare.
Då blev jag faktiskt riktigt sur. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle få donera något (om jag passar vill säga) då det inte ens gått en månad sen operationen.
Ringde och pratade med en jättettrevlig tjej där som kollade om det gick bra för mig trots den nyliga operationen. Hon ringde mig och det var helt ok så nu på torsdag ska jag lämna blodprov för att se om jag matchar mottagaren. Man kan ju alltid hoppas =)

Så nu ska jag ge mig måste ta och äta lite nu igen.
Flickornas rum är nystädat så nu kan jag sätta mig i lugn o ro med lunchen.

Idag är en sådan dag.....

En sån dag då allt bara blåser orkan motvind på en.
Trött o sliten, förstår inte vad det är med mina barn om nätterna då de haft svårt att sova en veckas tid och därmed stört mamma Ingers nattsömn, är så trött så jag knappt hänger ihop.
Victors utredning är nu klar och de har lagt till autism på honom, han är ingen klassisk autist men han har ändå delar av det. Ja jag vet inte riktigt, man kan läsa om honom på flera områden mestadels på aspergers o på högfungerande autism. Det har faktiskt känts väldigt tungt att få det beskedet och tårar har runnit och många funderingar på om det på något sett skulle vara mitt fel. Men som barnets far sa: de kan sätta alla diagnoser som finns på Victor men det kommer ju alltid att vara våran samma gamle Victor iallafall...han har ju faktiskt inte förändrats bara för att han fick ännu en diagnos.
Sitter och väntar på att hans läkare ska ringa så vi ska försöka att få någon ordning på hans ADHD medicin också.
Jo men medans allt känns tungt omkring en så passade jag på att ringa försäkringskassan och hörde var mina papper har tagit vägen så att jag ska få några pengar därifrån...en stackars sleten arbetare där svarade att de var skickade förra onsdagen då mitt jobb inte skickat in anmälan förrens då. Papprena kom inte idag så jag borde ha dom i morgon...yeah right!!!
Sen kollade jag då på jobbet hur mycket jag ska få i lön från dom....trodde i min enfald att ett par tusen iallafall mohahaha jo men ska det ros utan åror då kan vi lika gärna ro utan båt också...214 hela riksdaler från kommun fast det kommer det ju inte heller att bli då facket ska ha sin beskärda del utav lönen.
Tack o lov att vi har resurser att låna ifrån för annars kan jag ju säga att det blev katastrof för försäkringskassan har dessutom 4-5 veckor behandlingstid, socialen är väl ingenstörre ide att gå till då man har bil o en av oss inkomst...att räkningarna inte väntar på sig är ju en helt annan sak.
Nu har Victors läkare ringt o han ska testa denna medicin han har 2gånger per dag o så ska vi utvärdera på måndag.
Nej nu orkar jag inte gnälla mer, nu ska jag slänga mig i diskbaljan..för det är väl ingen som tar ifrån en disken inte....

Glad Påsk

Är idag bjuden till min älskade mamma på påsklunch, det ska bli gott för jag ska faktiskt provsmaka lite.

Nu ska jag sätta igång med gratängen som ska med till mamma =)

Glad Påsk och en önskan om en trevlig helg.

Ibland så inbillar man sig saker

Sitter nu här o plinkar på datorn o småsurar lite då jag skulle ha fått sovmorgon idag, men sånt är ju bara att lägga ner. Men man ska vända det till något positivt så var det bra att jag gick upp då jag ändå knappt hinner få i mig alla mål mat per dag och då ska man ju börja dagen i tid och jag fick ju trots allt sova till 7.30.
Igår trodde jag att jag skulle hunnit gjort en längre uppdatering än vad jag gjorde, det har ju hänt mer saker än att jag har gått ner o töserna gått upp i vikt men när man sätter sig såhär o tror att man kan uppdatera 3veckor med alla barn hemma då tror man fel...iallafall jag.
Jag var o handlade med min son igår.....ojojoj
Jodå det gick väl ganska bra förutom en massa tjat om allt han ville ha med sig hem från affären, men när jag betalar så försvinner han ut genom kronhallens första dörrar o där ser jag honom stående på barnkarusellens huvud stående o försöker att hänga sin keps över övervakningskameran...jag såg framför mig karriären som bankrånare...två kliv så var jag framme o sa att den sista varningen var nu utdelad o att hans godis blev indraget. Nu hände dock inget för jag hann dit o han nådde inte upp ordentligt. Tillbaka in i affären o packade i varorna för att sedan fara hem.
Min älskade lille son har diagnosen Adhd och ibland märks det mer o ibland mindre för att ibland inte märkas alls.
Han är en charmör med ett hjärta av guld, även om det kan bli så galet fel ibland så är det aldrig med vilja...han är den han är och jag o fler med mig älskar han.
Hans systrar är minst lika älskade dom med, men rackarns vilka envisa "kan själv" brudar det där är.
Just nu ligger alla som bor här hemma i våran säng o ser på tv, ganska skönt att sitta i sonens rum o plinka på datorn ifred.
Kan säga att jag fuskat lite o tagit några få godisar och jösses vad magen sätter fart o mullrar, ja det gör den då jag smakar på mat också iofs.
Då funderar jag lite på hur det ska bli den dagen då jag ska få börja äta mosad mat o senare vanlig mat...kommer jag alltid att mullra som ett oväder då jag ätit. För att inte tala om gaserna som kommer senare.
Jag ska försöka att lägga in lite kort här också...ska väl krångla lite med det senare eller i morgon. Jag är ju så otroligt dålig på det här med datorer. Jag går in o läser andras bloggar och alla har så fina med massa kort o fina sidor med massor av detaljer runt om...ja jag ser att jag inte ens kan förklara vad jag menar.
Får nog snart gå någon kurs för hur man gör hemsidor o bloggsidor.

Torsdag 9/4 uppdaterar livet som gått =)

Ja idag är det torsdag och förkylningen sitter i näsan, hosta och i magen...ingen risk att det är stopp i tarmen inte.
Snart har det gått 3veckor sen min operation och jag har ett helsike med de varma sopporna, jag kan verkligen inte äta soppor. Saftsoppa, fil o välling går bra men så fort det vankas någon matig soppa så är det kört. Mår illa o trugar i mig en del, vet ju att proteinet behövs. Syrran min gjorde en soppa som var proteinrik från växtriket, vegitariskt tror jag minsann att det kallas då ;) och den soppan gick faktiskt i utan större problem.
Ja ja snart är det iallafall dags för mosad mat, bara 1½vecka kvar dit...det ska bli gott.
Resultat hittils minus 15kg från det att jag började med soppor innan op, så det blir väl på 5veckor lite drygt. Det bästa med det är att jag minskat 2storlekar på kläderna från Generous 56 till Generous 52 =)

Mina små töser har varit på 4års kontroll o det fixade de ju galant, stora är de också:
Esther 22kg o 113cm
Felicia 20,8kg o 113cm
Victor då han var 4år : 17kg o 107cm Han var lite mindre o det märks att flickorna tycker om mat till skillnad från min lilla kille.

Torsdag och hemfärd

Torsdag morgon kommer de in och tar prover, jag är fortfarande ganska trött men ok.
Proverna på mig är bra medans de är sämre på min reskamrat...så det slutade med att jag fick åka hem själv för jag blev ju utskriven och hon fick vara kvar ännu en natt.
Fick åka med samme chafför som till Ersta och som nyopererad och trött o sliten samtidigt som man ska försöka vara lite trevlig...det blev jobbigt det.
Kunde sitta där bak i bussen och tog mig en rejäl värktablett så jag somnade ett par timmar, vaknade av o till men i det stora hela sov jag och pruttade.
Alla tänkbara gaser som hade hunnits bildats ville ut och jag lät dem komma...det var inte tal om att försöka vara fin flicka då inte.
Sen kom min goa kusin Åsa och hämtade mig, hjälpte mig in på apoteket och hämtade ut en massa mediciner som man ska äta nu resten av livet...ja förutom de 10sprutorna som jag ska ta nu mot proppar, fragminsprutor.

Väl o äntligen hemma möts jag av mina tre underbara barn, kastar upp tröjan fort som satan bara för att de ska se att jag har ont i magen..ser ju inte så farligt ut då det bara sitter 5plåsterlappar där men det hjälpte och barnen tar det försiktigt.

Dagen efter op, den 25/3

Här kommer en text skriven några timmar efter uppvaknandet och jag skriver rakt av vad jag skrev från min sjukhussäng under smärtstillande:

Efter att ha spenderat en dag med tant HALLÅ!!JAG HAR BAJSAT SÅ MYCKET IDAG så for hon äntligen hem och jag åkte samtidigt till operation. Lades upp i rätt position o syrgas i mask över ansiketet o sen sömnmedlet i infarten.
Nästa gång jag vaknar är det på IVA uppvaket, trött som bara den. De ber mig gå på toaletten och där till min stora förvåning kissar jag, jag brukar aldrig fixa det efter en narkos.
Har ont i magen o får då mer smärtstillande, somnar då åter gott igen.
Vaknar av att det luktar så in i bängen skit. Antingen stomi eller förstoppnings bajs, struntar i vilket men då det gör alldeles för ont att ulka så drar jag täcket över näsan o somnar om.
Dags för toaletten igen och jag tror de väcker mig för att kissa då jag syresätter mig för dåligt så jag får syrgas då jag lagt mig igen o även då fått mer smärtstillande.
Vaknar av att de ber om att få skjutsa mig till avdelningen då det är någon som är sämre än mig som behöver min plats, känner då den där skitlukten igen så det var ju inget att tveka på.
På avdelningen möts jag av mycket trevliga nattsköterskor som ger mig mer smärtstillande samt syrgas. Vaknar av och till hela natten.

Måste bara skriva om jag inte redan gjort det, om den helt underbara personal Ersta sjukhus har. Alla är jättesnälla, trevliga och hjälpsamma.
Idag ska jag dricka 1L klar vätska såsom kaffe, buljong, äppeljouce o vatten.
Just nu sitter jag med hicka och det är högst obehagligt samtidigt som jag blåser i min sk pipa.
Pipa är istället för flaska med ett rör att blåsa i...smidigt.

Min reskamrat V vill att vi ska åka hem i morgon, jag vet inte jag är så himla trött.

Vi bokade platser hem till i morgon med jumbolansen...jag följer väl med trots att jag är så trött, vill ju inte åka själv hem.

Operationsdagen den 24/3

Vi kommer till avdelningen straxt före kl.7:00 och där får vi sitta ner i dagrummet. Jag fick operations tid som plats nr.2 medans min resekamrat fick första tiden som var redan kl.7:45 Ärligt talat blev jag lite besviken hade hoppats på att jag skulle få gå som nr.1 men samtidigt får jag lite tid att läsa boken som jag har med mig.
Kl.8 kom då min doktor, jag struntar i deras namn då jag inte frågat om jag får nämna dom vid namn här. Han tog in mig på det rum som skulle bli mitt och ritade upp en massa fina streck på min mage inför open. Jag frågade han om ifall att det skulle vara problem att göra titthåls kirurgi om de då öppnar mig istället för operationen i sig vill jag ju hemskt gärna göra och det skulle de göra men min barske läkare sa att det blir nog inga problem att göra titthål....han är väl kanske inte den mest mänskliga o varmaste läkaren jag mött men han ska vara väldigt duktig på det han gör.
Känner mig så glad när han har gått, snart är jag på andra sidan...de GBP´s opererades sida :D.
Det här är ju det jag verkligen vill, äntligen få en normal kropp även om det tar tid och att operationen "bara" är ett verktyg så känns det som att jag inte kan misslyckas...ska bli så skönt att få knyta på mig ett par skor nästa vinter, att de inte alltid är färdigknutna redo att bara trä i fötterna för att jag är för fet för att nå ner till dom utan att få andnöd.
Sitter här nu igen o väntar i det allmänna rummet, känner att John Blund kommit o slängt lite grus i ögat på mig, skulle så gärna vilja ha en kopp kaffe men det får jag inte då jag inte får dricka något mer inför open.
Huden i ansikten är torrt som fnöske, läpparna skrovliga av uttorkning och min andedräkt kan nog fälla vem som helst.

Nu har jag fått träffa en helt underbar sjuksköterska som visade mig var mitt rum är o fått ett skåp och en massa information inför operationen.

Jaha, min vanliga otur slår till igen. Den supertrevliga sjuksköterskan kom och meddelade att operationen är uppskjuten till senare.
Förhoppningsvis så sker den idag, har jag otur så blir den i morgon. Hon kommer iallafall att komma in och sätta ett dropp på migsnart...hoppas jag, börjar allt att känna en stark hunger nu efter massa mat. Så fort det serveras något där i pentryt mitt emot mitt rum så kommer ångerna insmygande till mig. Lägger mig o läser en stund då så jag får tiden att gå.

Oj nu kommer solen fram i ett kallt o blåsigt stockholm. Solen stärker ett litet besviket hjärta ;) men samtidigt så tänker jag att allt har en mening, man måste tänka positivt.

kl.10:50 sattes droppet i armen...hoppas nu verkligen att operationen blir av idag.

Tjoho nu är det dags, klockan är snart 14:00.

Dagen innan operation.

Dagen började tidigt den 23/3 redan kl.6:00 och natten dagen till ära var bedrövlig. Nervös, svårt att sova, pyttarna vakna mellan kl.2:30-3:30.
Duschade o gjorde mig iordning, väckte sonen o gav han frukost. Han fick vara den som tog lite före operations kort på mig.
Väckte pyttarna o klädda dom och sen kom lilla mamma o tog dom till dagis. Jag lämnade Victor hos min granne så Victor fick slå följe med deras barn till skolan.
Själv åkte jag upp och lämnade mina nycklar på jobbet, sen vidare o lämnade in bilen på volvo igen.
Där hämtade mamma upp mig och så vinkade hon av mig vid kga lasarett där jag mötte upp den andra tjejen från kga som skulle göra samma op som jag. Hade ju sådan tur så jag fick op samtidigt som en jag känner.
Kl.8:45 hoppar vi in i jumbolansen som är ganska full men i örebro går många av så då sätter vi oss bak i bussen där sätena är större o bekvämare.
I enköping kom en anslutningsbil och hämtade upp oss för att köra oss till Ersta. Ja den mannen som körde kunde verkligen prata.
Framme vid Ersta så checkade vi in på Ersta patienthotell o tänkte passa på att vila lite innan träffen med narkosläkaren men då höll de på för fullt med vårat rum så vi gick över till Ersta trots att det var en timme innan det var dags för att träffa narkosläkaren.
En sköterska kom och gav mig ett formulär att fylla i, vägning o mätning...hade gått ner 6kg.
Sen var det dags för narkosläkaren som informerade mig om hur det går till att bli sövd.
Nu var det sjukgymnastens tur att informera om fot o bengymnastik som man ska börja med på en gång då jag vaknat samt att blåsa i en pipa. Det har blivit omordent att blåsa i flaska så nu får man en slags pipa =) Man ska heller inte lyfta något på 3veckor o sen låta kroppen känna efter vad den orkar.
Sen var det en tjej från forskningsenheten som kom med ett formulär o som undrade om jag ville ställa upp för forskningen och det gör jag ju givetvis. Under operationen så skulle de ta ett blodprov och en bit fett stor som en sockerbit. Det tyckte jag var snålt hon kunde ha fått tagit massor av fett från magen men hon envisades med att det räckte med en socker bit, jag försökte ju iallafall ;)
När vi var klara där så gick vi till våran vårdavdelning och hälsade på och fick oss en varsin Immovan 7,5mg att sova på, för jag vet att trots att jag var trött o sliten efter resan så skulle jag haft svårt att somna annars.
Vidare för provtagning och sen var vi klara för dagen.
Tillbaka till vårat hotellrum där vi inser att vi ska dela på en 160cm bred säng, vi skrattade gott åt att två så små flickor ska dela på en så enormt stor säng...tur vi fick sömntablett hahaha.
Dags för duschning: hårtvätt, tvåla in hela kroppen och det värsta av allt grov navelrengöring...bläh va jag tyvker det är äckligt med navlar. Jo hade man dessutom ett stort navelhål så var det extra viktigt att tvätta o då med tops, jamen vilken tur att jag har en stor navel då...burr.
Låg sen o kikade på TV.
Kl.20:00 tog vi vår sömntablett och somnade ganska fort. Vaknade vid 3 o sen fortsatte jag att somna av o till fram till klockan 6.